Doktor Emil

"Emma eeeber" säger lilla doktorn och kommer med termometern.
Han är bra fin min älskade lilleman.

Emma börjar ta sig... Runt!

Hon rullar lilla tösen. Och snurrar. Plötsligt är hon inte kvar där man såg henne sist.Älskade lilla Emmalisa. Du växer fort och har så bråttom.
Här låg hon från början......
Här hamnade hon sen!

Pyssel

Mat och nya rutiner

Nya rutiner ja... Ingen middagsvila för Emil, vilket resulterar i tidigare kväll (vid 19 ungefär..) och så somnar han på några minuter. Emma med för den delen. Och sen sover dom. Emma äter lite då och då under kvällen och natten, men det gör absolut inget alls.
Emil blir bra trött framåt eftermiddagen, och vissa dagar får han kanske sova en stund om det känns ohållbart.
Men hittills känns det toppen med det nya upplägget.

Emma äter mat som en hel liten karl förresten. Bovetegröt (pulvergröten är ett minne blott, den är lite skum tycker jag. Konstig konsistens och så är det så himla mycket godare med hemmagjord) och olika grönsakspureer.
Aprikospure och katrinplommon i gröten. Mums mums. Och så lite amning klämmer vi in här och där också, när det passar för lilla matälskaren. Ibland bara på natten, ibland även morgon och eftermiddag.

Vi har just haft mormor här, lika underbart som alltid. Och på Lördag åker jag, barnen och moster Sara ner till Göteborg och mormor. Ska bli jättekul såklart. Spännande också, det är Emmas första långa resa.

Mat till Emma!

Lilla fröken som ratar bröstet totalt. Förutom på natten, då går det minsann för sig.
Och här sitter jag. Med två mjölkfyllda bomber och tänker är det redan slut..?
Emil var likadan. Slutade liksom över en natt. Fast han var ännu 7 månader.

Ikväll gjorde jag i alla fall lite mat till fröken, storkok kallas det visst.

• Morötter
• Potatis
• Palsternacka
• Och äpple
• Lite persilja också
• Och olivolja

Kokat och mixat.

Hoppas det duger!

Update: Jopp, åts med gapande liten fågelmun och mm-ljud efter i stort sett varje tugga.
Stolt mamma. Härligt!

Regn, rusk, vinterkläder och förkylning.... Hej hösten!

Emmalisa är förkyld... Inte mycket sömn för varken mig, Emma eller pappan i huset inatt.Men ingen feber än som tur är. Hoppas den håller sig borta!När lilla fröken skulle sova på förmiddagen gick vi ut en liten sväng, trots att det var mer eller mindre höststorm ute.Emma bäddade vi ner i vagnen, och Emil och jag tog på oss vinterkläder. Mysigt.I vanliga fall brukar vi vara ute ungefär 2 ibland 3 timmar på förmiddagen, men idag fick 1,5 räcka. Nu efter att vi sovit regnar det ute också, då känns det bra mysigt att bara vara inne och ha det trevligt. Emma sover än, så Emil och jag passar på att mysa i soffan med lite nötter och torkade bananer med sånt där yoghurt överdrag ni vet. Till det "bondgården" på svt play. Vardagslyx.

Och så han, underbara 2-åringen.

Fantastisk är han, det är ett som är säkert.
Kan så mycket, vill så mycket.
Men vilken utmaning det är!
Standard svaret på det mesta är numer n e j. Eller näääe.
En typisk konversation hos oss:

Jag - Emil vill du öppna dörren?
Emil - Näääe....
Jag - Men då öppnar jag?
Emil - Mmm...

Jag öppnar. Emil illvrålar.

Emil - E m i l ö p p n a!!
Jag - Men du ville ju inte öppna?
Emil - E m i l ö p p n a!!
Jag - Okej men då stänger vi dörren igen, så får du öppna.

Jag stänger dörren igen. Emil öppnar. Allt är frid och fröjd.

Förståndig är han, och jag är inte rädd att han tex ska springa ifrån mig eller liknande.
Han är go och rar och väldigt snäll och omtänksam. Kärleksfull och helt kär i Emma.
Och sin moster. Hans bästa vän och idol här i livet. Dom har en helt underbar relation.
Mer och mer överraskar han med vad han vet och kan. Och förstår. Och som han kan prata!
Det är verkligen ett mirakel med barn.
Och jag är så tacksam att jag får följa både Emil och Emma på deras resa.

Påhittig är han också lilla rackarungen. Hans nya favoritplats hihi!

Oj vad hon kan!

Ja det är ju inte till att förstå.
Vår lilla bebis, vad stor hon börjar bli.
Sen ett bra tag kan hon både plocka ut och stoppa tillbaka sin napp.
Ut går något lättare givetvis, men visst kan hon även få in den åt rätt håll igen.
Nu har hon börjat brumma som en liten bil med munnen också. Så himla sött!
Och så vinkar hon med sin lilla hand. Kanske inte allt för medvetet så som i hej jag vinkar till dig. Men ändå, vinka. Hon tittar fascinerat på den vinkande handen, och ler stolt. Och det är en graciös prinsessvinkning ska ni veta. Hon har stil lilla pärlan.
Ikväll började hon slå i luften också med sin hårborste.
Dessutom är hon mycket väl medveten om vem som håller henne eller tittar på henne.
Främlingar eller folk hon inte sett på ett tag kan hon bli jätterädd för.
Och hon börjar bli tämligen bra på att sitta. Styrkan har hon, så som att hon kan hålla upp sig. Men balansen saknas, för tippar gör hon nästan direkt.

Förresten. Hon ammade vid halv tre idag, i halvsovande tillstånd. Sen dess har hon bara ätit mat! Lite banan och en skål gröt. Amma vill hon bestämt i n t e. Ska hon redan sluta?!

Middagsvila....

Vi vilar alla tre, jag Emil och Emma, middag varje dag. Det är så underbart skönt. Vardagslyx ni vet?I skrivande stund har dom just somnat om, båda små älskade änglar.Emma vaknade till först, men åt lite och somnade.
Emil vaknade när hon åt, men kröp bara upp brevid henne och somnade igen. Ljuvligt.

Mumsfillibabba!

Emma älskar verkligen mat. Det är så härligt att se. Om det fortsätter såhär kommer det nog inte dröja länge tills amningen inte är det minsta intressant längre.
Morot och potatis, kokt och mosad genom en fin sil och sen blandad med lite bröstmjölk. Mums! Det är vad som serveras till lunch.
Sen gröt till kvällen. Även den äts med god aptit och glada miner.
Hon är verkligen en liten pärla. Vår lillasyster. Vår älskade Emma.

"Emil tycka om Emma"

Emil ville att Emma skulle sitta "bid" (brevid) honom imorse när vi åt frukost. Jag lyckades inte ta några vettiga kort, var ju tvungen att hålla i lilla fröken också. Men här fick jag ett på Emil som pussar sin kära lilla syster. "Emil tycka om Emma" sa han när dom satt där. Jag blir helt varm i hela kroppen. Älskade ungar.

Bebissug?

Åh jag är så himmelens sugen på en hund i familjen.......
Min teori är att jag istället för att bli helt bebissugen och vilja bli gravid igen (jag är så himla nöjd med mina två små stjärnor, och är inte ett dugg bebissugen. Bara för att förtydliga liksom.) lägger kraften, så att säga på valpsug!
Min plan och tanke är att om ca ett år kanske..när Emil är dryga 3 år och Emma drygt 1. Då kan det väl vara en perfekt tid att skaffa en liten valp tänker jag.
Så vi fortfarande har tid kvar hemma, och kan uppfostra hunden i lugn och ro och vänja den vid att vara ensam och så vidare. Innan jag ska börja jobba menar jag.

Jag har blivit helt kär i rasen dalmatiner.
Efter att ha läst på lite så verkar det vara en charmig ras som kan passa oss utmärkt. Den kräver motion, en hel del. Men vi är ju också ute flera timmar om dagen. Och jag vill hemskt gärna testa eftersök eller liknade aktivitet.
Dalmatinern som ras är också bra på att vakta tydligen, vilket är ett stort plus för mig.
Sen är det faktiskt en sällskapsras, vilket förvånar mig lite. En ras som inte har någon utpräglad jaktinstinkt (hurra) och som är mycket familjekär så att säga.
Så det är så jag funderar nu. Spännande!

Tack mamma!

Emil, denna underbara lilla varelse alltså.
När han får något, mat eller sak eller ja, lite vad som. Så har han börjat säga, med världens sötaste lilla snälla röst "tack mamma".
Det är så himmelens gulligt. Vi har absolut inte försökt lära honom att säga så, ibland säger vi tack för maten när han ätit upp men det är typ det.
Han är fantastisk den lilla ungen! Emil som lyckligt åker rutchkana-helt själv! Första gången han vågat. Min stora fina pojke. Älskade du.

Gröt.

Idag, eller ja ikväll fick Emma en liten portion gröt till kvällsmat. Hon åt hör och häpna upp alltihop!
En liten smakportion.
Vilken tjej!
Vi kör med Sempers ekologiska risgröt. Mild och god, och så blandar jag i lite äpplemos, katrinplommonpure eller aprikospure.
Det är den enda maten jag tänker köpa färdig så att säga. Gröten alltså. Känns bra att veta att den innehåller allt en liten bebis behöver i den åldern. Så småningom kommer hon såklart också att få hemlagad gröt.
Annars gör jag all hennes mat själv, av ekologiska och närproducerade varor så långt det är möjligt. Vi äter ju så här hemma, det känns väldigt viktigt för mig och Thomas han har liksom inte riktigt något val. Haha jag är rätt envis vad gäller maten.....
Äppelmoset är bara riven kokt äpple från mammas trädgård (tack mamma!!).
Katrinplommonen och aprikoserna har jag köpt torkade och lagt i blöt över natten. Sen mixat.
Hur enkelt som helst och inga konstigheter.

5 underbara månader.

Tänk att du funnits hos oss i fem månader lilla pärlflicka.
Så stor du blivit på den tiden, så mycket som har hänt.

Du kan rulla runt, både från rygg till mage och mage till rygg.
Du kan hålla i saker, vända och vrida på dom. Undersöka och smaka. Det är så otroligt spännande att se dig upptäcka världen. En liten sak i taget.
Du kan le och skratta, och är en otroligt glad och lättsam liten tös.
Men du är ändå lyckligast hos mamma, sen pappa och mormor. Främlingar, eller folk du inte sett på ett tag är läskiga.
Din storebror älskar du så du nästan spricker. Och han dig. Det är så fantastiskt att se er tillsammans.
Du sover fint på natten, lite oroligt nu dock och jag tror det är för att du vill ha lite mer fast föda.
Morot äter du med god aptit. Gröt ska vi testa snart.
Du sover gott både i vagn, säng och famnen. På natten sover du nära nära mig. Och jag bara njuter.
Fina rutiner har du haft sen du föddes nästan, du somnar runt 20-tiden samtidigt som din bror och vaknar vid 7 ofta. Med undantag såklart.
Sover en stund på förmiddagen, middagsvila och sen 1-2 ggr. under eftermiddag och kväll. Oftast.
Vacker som en dag är du. Lika fin som den finaste soldag. Lika tindrande som de klaraste stjärnor.
Min älskade dotter. Tack för att du finns.

Krångel.

Brukar lägga upp bilder via mobilen, mobilblogga alltså. Sen ändra inläggen här i datorn om det behövs.
Nu fungerar inte den där dumma mobilbloggappen. Skitgrej.
Det är därför det inte blir några roliga inlägg. Snyft.
Emma har ju blivit 5 månader, så tänkte skriva om det. Men nej. Förhoppningsvis fungerar det snart igen.

Stjärnpojken

Finaste du, som jag älskar dig.

Mums, mat!!

Vi har börjat med mat. Lilla damen vill så gärna äta, och jag tycker det känns viktigt att ta vara på det intresset.
Morot börjar vi med, kokt och pressad genom en sil. Namnam.
Gröt kommer
snart....

Bvc med lilla sessan

Hon väger 6,7 små kilo, och är 66 cm lång. Bara lovord fick hon av läkaren, som passade på att göra 6-månaders kontrollen också.
Allt gott alltså.