tisdag 30 juni 2009

Kräftbarn


Ja med allra största sannolikhet så blir det ju ett litet kräftbarn vi får nu!

Kräftan:

Din kräftbaby är full med starka, varma känslor redan från start. Hon knyter genast till sig sina föräldrar och verkar ha det hur mysigt som helst. Kräftan tar gärna all din uppmärksamhet och vill gärna bli bortskämd, men lika mycket som hon tar ger hon också igen med märkbar uppskattning och massor av värme och kärlek.


Lite kul att läsa, får se sen om det stämmer!

/S


7 dagar över tiden...

En hel vecka sedan nu då, som vår lilla skatt skulle komma!

Men jag tänker inte klaga, eller jag behöver verkligen inte klaga!
För jag mår fint, och har det bra!

Var hos barnmorskan idag, och allt såg bra ut!
Hjärtljuden var stadiga och bra, magmåttet hade inte växt, huvudet var stadigt neråt och ordentligt fixerat.
Imorgon ska vi på överburenhetskontroll med ultraljud, spännande!

Igår var vi ute nästan hela dagen i solen, badade flera gånger och hade så trevligt så!
Men smart som jag är så smörjde jag inte in mig med solkräm, så nu har jag bränt mig lite.
Fast det är inte mycket alls, svider bara lite om man kliar eller så där det är lite rött.
Brun blev jag i alla fall, och det är så fint på sommaren!

Livet är bra helt enkelt!

/S

måndag 29 juni 2009

6 dagar över tiden!

Vecka 41 - början


Vecka 41 - slutet

6 dagar plus alltså, och inget händer.
Men jag har det bra ändå, det är varmt som jag vet inte vad, men jag försöker njuta av värmen och bada mycket!
La in en bild från början av veckan och en från slutet, för jag tycker magen har sjunkit, eller åtminstonde ändrat form..
Lite kul bara!

Snart ska jag och hundarna bege oss till bussen för att möta upp en vän som kommer och ska bada och sola med oss.
Jag och Toffie var nere nyss och kände på vattnet, det är så härlig temperatur nu!

/S - som visserligen väntar men inte tänker lida för det!

söndag 28 juni 2009

5 dagar över tiden!

Jahopp, så har man alltså gått 5 dagar över tiden!
Jösses..känns inte riktigt så egentligen, allt känns ju precis som vanligt!
Jag hade väntat mig att det skulle vara jobbigare..
Som det är nu är det mest väntan som är jobbig, väntan på barnet som man längtar så efter, väntan på smärtan som man vet kommer men man vet ju inte hur den känns, så det är svårt att veta vad man egentligen ska förbereda sig på..
Känslan av att det kan sätta igång precis när som helst är ganska märklig, NU, eller NU kan det ju faktiskt sätta fart!
Men det händer ju aldrig något och då känns det ändå avlägset..

Varm är det också, faktiskt var temperaturen upp vid 30 grader idag!
Men som tur är så bor vi ju precis vid vattnet, så vi var nere en bra stund vid bryggan idag och badade..det var helt gudomligt skönt, jag stod en lång stund och bara njöt, med vatten upp till magen ungefär..Det var jätteskillnad på temperaturen i vattnet mot igår!
Iförsig åkte vi ju iväg med båten och badade på andra sidan igår, men det var mycket kallare då!
Idag var det riktigt behagligt faktiskt, härligt!

/S

lördag 27 juni 2009

En liten kärleksförklaring...


...till vår underbara hund Toffie! Hon är den mest fantastiska lilla voff som jag någonsin mött, så fin på alla sätt och vis!
Nu på senaste har hon blivit otroligt mammig, vill gärna vara nära mig hela tiden..tror hon förstår att något är på gång, något stort!

...till min underbara pojkvän, sambo och blivande pappa till det lilla liv som huserar i min mage!
Han är underbar han med, på alla sätt! Ja, ord är nästan inte tillräckligt...

...till vår lilla skatt som vi förhoppningsvis snart får träffa! Det här är nog det absolut största vi båda varit med om, och det är så spännande!
Välkommen lilla älskade vän!

...till min underbara mamma! Kort och gott så älskar jag dig och är så glad att du är min mamma, just du!

...till Syster Sara, Bror Ilja, Pappa Peter, Mormor och Farfar...ja hela släkten! Jag är så glad att jag har just den familj och släkt jag har!

..och till alla andra jag inte nämnt, som också är mig kära, djur som människor!

Oj, jag känner mig visst lite sentimental och kärleksfull ikväll...

/S

Årets första bad!

Japp, så var det då dags!
Det är ju så varmt och svettigt på dagarna, och har så varit nu ett par dagar, så idag bestämde vi att tiden var inne!
Eller ja, sambon har ju redan varit i ett par gånger, men jag och min mage har känt att vi ville vänta på något varmare vatten..
Men vi tog hur som helst båten tillsammans med goda vänner ut på äventyr, och hamnade på en liten söt strand just nedanför en hög klippa.
Jättefint och skyddat från vinden.
Inte alltför oväntat var jag sist i, det tog en stund att vänja sig (och magen) vid det inte alltför behagligt tempererade havsvattnet.
Sambon var i, vännerna med, och hunden förstås, underbara lilla Toffie!
Och tillslut även jag och magen!
Det var verkligen skönt, fast kallt!

Så nu var det avklarat!

Förlossningen nästa kanske..?

/S - 4 dagar över beräknat datum

torsdag 25 juni 2009

Att vara något!

Jag och sambon hade en väldigt intressant diskussion häromdagen..eller diskussion och diskussion, ett intressant samtal snarare.
Om det här att vara något, att känna att man lyckats och kan vara stolt över det man åstadkommit.

De som startade hela samtalet visar att dom lyckats genom materiella ting, saker.
Märkes-glasögon, kläder med rätt märke, jaccuzzi och värsta fräsiga bilen, även den med rätt märke.
När dom kan visa sina vänner och bekanta att dom har allt det, då är dom stolta, då har dom lyckats.
Och det är ju ett sätt...

För mig är att lyckas när jag får beröm för min fina lydiga snälla hund, när jag får höra att jag är "vääärldens bästa fröken" på jobbet, eller när jag får höra att jag kommer bli saknad när jag nu ska vara borta från jobbet ett tag...
Då känner jag att jag är någon, då kan jag stolt sträcka på ryggen!
Saker har för mig mindre betydelse...

Jag säger inte nu att det ena är rätt och det andra fel, utan jag tycker bara det är så intressant hur man definierar "att ha lyckats"...så länge man är nöjd och stolt kan det ju kvitta om man uppnår det genom saker eller inte...

/S

onsdag 24 juni 2009

Dagen D kom och gick och vi tuffar på...

Vecka 41

Jahopp, inget nytt här! Ingen bebis, inga känningar...men å andra sidan så mår jag fina fisken, så varför klaga? Det ända jag har att invända nu i detta läge är väl att det är så varmt! Jag smälter! Fast samtidigt är det ju härligt att sommaren är här, förstås, inte klaga!

Var hos barnmorskan idag, en ny denna gången för min ordinarie är på semester.
Men hon jag var hos idag var jättetrevlig, så det gick bra ändå (varför det nu inte skulle göra det...)

Alla värden var bra, och SF-måttet hade ökat en ynka centimeter! Så nu ligger vi på 34 cm, och fortfarande mitt emellan mittenkurvan och den undre kurvan...
Fick tid nästa vecka på sjukhuset, för överburenhetskontroll, då blir det visst ultraljud och så kollar dom fostervattnet och navelsträngen och moderkakan och sånt..spännande..men hoppas ju såklart att Liten kommer innan dess!

/S

tisdag 23 juni 2009

Dagen D!

Jahopp...så var den här...dagen vi räknat ner till i drygt 9 månader...dagen då Liten enligt planerna ska klämmas ut.
Så var är du då lilla vän?
Här är det lugnt, händer inte mycket alls. Inga som helst tecken på att vi skulle bli föräldrar inom en snar framtid.
Och folk frågar, och undrar, för nu är det ju dags. Men nej, tydligen inte...
Syster Sara har ju hela tiden trott att barnet ska komma ut den 27 Maj eller 27 Juni, så det kanske blir så istället?
Det är väl bara att vänta och se! Förr eller senare blir det väl dags!

/S - som enligt kalendern borde ligga på förlossningen nu...!

torsdag 18 juni 2009

...och vidare...

Vecka 40

Nu sitter jag här med en kopp te och tittar ut på regnet...jag gillar regn, har visst alltid gjort..det är så mysigt, så hemtrevligt att sitta inne när det öser ner utanför.
Sen älskar jag naturen efter ett sommarregn, det doftar så underbart, och det gröna blir ännu grönare på något vis...det blir så levande, så friskt!

Underbart!

Inget nytt angående magen och den lilla som huserar därinne, allt är som vanligt!
Jag hade ju en känsla av att jag skulle föda tidigare än planerat, men det var nog bara önsketänkande!
Och egentligen ska jag ju inte klaga, magen är relativt liten och inte så värst jobbig, eller jo tungt och lite bökigt så, men inget mot vad vissa andra fått stå ut med!
Jag sover bra, mår bra, har en snäll liten skrutt i magen som inte är så hårdhänt, och kan till och med gå på tämligen långa promenader, i lagom takt alltså!
(dvs jag skulle lätt bli omkörd av pensionärer med rullatorer, höhö)
Lite svullen är jag ju, men vad sjutton, inget som egentligen stör!
Nej, det som just nu gör oss mest otåliga härhemma är ju såklart längtan efter det lilla Kärleksbarn som varit med oss nu i många månader, men som vi aldrig egentligen träffat!

Kom ut nu lilla vän, vi vill ju träffa dig

/S - 5 dagar till beräknat datum..........

tisdag 16 juni 2009

...och vi tuffar vidare...

Vecka 39

Jaa inget nytt här inte, förutom lite kraftigare sammandragningar och ont i ryggen!
Tycker faktiskt alldeles väldigt att det är dags nu, kom ut Liten!

Nu har jag städat, planterat om lite blommor och är lite yr faktiskt..undrar vad det beror på?
Jag hinkar i mig vatten, så uttorkning är det knappast...
Ätit har jag gjort, och hos barnmorskan idag var alla värden finemang!
Kanske är värmen?

Ska krypa ner i soffan och se en film tror jag, har en hel hög som jag lånat av kära mamma.
Härligt att inte behöva göra mer nytta än så!


Vecka 39 (38+6):

Vikt: 70 kg (total viktuppgång sen inskrivningen 14,3 kg!)
SF-mått: 33 (Återigen samma som sist, men barnmorskan var inte orolig, trodde det berodde på lite fostervatten + att Liten sjunkit djupt ner i bäckenet!)
Järnvärdet: 127
Blodtryck: 120/70
-ljud: 136
Glukos: 6,3

..och som jag misstänkte, äntligen har Liten fixerat sig!


Hoppas nu jag slipper gå på fler barnmorske-besök, hejja bebis ut med dig!

/S - med 7 dagar kvar till beräknat datum


onsdag 10 juni 2009

Tuffelituff!

Ja, nu tuffar det mest bara på här...

Jobba ska jag inte mer, och på sitt lilla vis är väl det rätt skönt, för kroppen åtminstonde.
Den är fullt upptagen med att hysa ett litet barn...
Men jag tycker det är så alldeles väldig sorgligt...jobbet har varit en så stor del av mitt liv, och jag trivs verkligen där!
Men, jag slutar ju faktiskt inte, jag blir ju bara ledig ett tag! Det är så man får se det, och då känns det genast mycket lättare!
Dessutom så kan jag ju åka dit och hälsa på, jag och Liten som snart är här

Behöver jag ens säga att jag längtar?
Det är nästan så att jag till och med kan säga att jag längtar till förlossningen, bara för att på andra sidan om den så är ju vårt lilla barn, och mötet med vem-det-nu-kan-vara!

Var ju hos barnmorskan igår också:

Vecka 38 (37+6):

Vikt: 69,7 kg (total viktuppgång sen inskrivningen 14 kg!)
SF-mått: 33 (Har växt en cm på ungefär en månad, men barnmorskan var inte oroad!)
Järnvärdet: 123 (Samma som sist)
Blodtryck: 115/65
Hjärtlud: 140

Huvudet neråt, och ruckbart.

Nu har jag bullat upp med kuddar och täcke här i soffan, och tänkte mest bara sitta här hela dagen och lata mig, läsa och kolla på film!
Det tycker jag är högst passande när man är höggravid och hemma och bara väntar på sitt barn!
Det regnar dessutom ute!

/S

måndag 1 juni 2009

Tankar...

Uuh...nu är jag sannerligen trött!
Har jobbat, och damp ner här framför datorn för en liten stund sedan bara..pust och stånk!
Förvirrad till tusen har jag varit idag på jobbet också, gjort skumma saker som jag verkligen vet bättre än att göra!
Och det finns liksom inga ursäkter, bara att jag nog är lite lätt gravid!
Haha ja, vad ska man säga? Bara att skratta åt saken!
Sen är det ju så varmt!! Men man ska ju inte klaga, det är härligt också, med sommar!



Över en dag bara känns det som att jag har fått någon sorts inre ro...
Jag vill verkligen inte sluta på jobbet, jag blir jätteledsen bara av att tänka på det!
Men nu är det som att glädjen och spänningen inför barnet verkligen är större än ledsamheten över att sluta jobba....

Och förlossningen, jag är fortfarande livrädd, och gött nervös inför den...men jag ser fram emot att träffa Liten mer, och då känns förlossningen inte så svår, den känns mer hanterbar på något vis...

Ja, för första gången på länge så känner jag mig på något underligt vis säker och lugn,
vi klarar det här!

/S