lördag 30 januari 2010

Så vackert...



Jag var rädd ty jag kunde inte behärska honom.
Men jag lärde mig att tygla honom och min fruktan.
Han hade ingen lust att gå, den var jag tvungen att uppbringa för oss bägge två.
Han hade ingen ro, den var jag tvungen att finna för oss båda.
Jag brusade upp och slog min häst.
Jag hade dåligt samvete och lärde av det att behärska mig.
Ty hans ögon var trogna och teg om min otillräcklighet.

Min häst är min spegel, som återger mitt dåliga och goda humör oförfalskat.
Se i din hästs ögon, men bli inte förskräckt över vad du ser, sanningen.

Slutord i "Akademisk Ridkonst" av Bent Branderup


Hugin, hästen, är blind på båda ögonen och ändå utför han, som ni kanske ser, skolor på hög nivå.
Det är helt sagolikt vad man kan uträtta, om man som Bent jobbar med och inte mot hästen.

Den dagen jag har tid och råd att ha häst igen är det på detta sätt jag ska rida, var så säkra!

/S - hästtjej i själen, om än inte i praktiken just nu..

1 kommentar:

Elin - Mamma till William sa...

Det där är så himla konstigt det där, för mig syns den inte heller där den ska :P Men om du bläddrar längst ner på sidan så "hänger" den där nere :P Haha så knäppt. Uffa, så synd om dem när de är sjuka :( William fick ju två sjukor på rad också lillstackarn.