..råder i vårt hus idag!
Jag vet inte om jag ska skratta hysteriskt eller sätta mig i ett hörn och gråta, det är helt galet!
Natten var inge vidare, Emil vaknade ofta och sov oroligt. Däremot fick vi en liten sovmorgon, vi vaknade 9.40!
Gröt åt han med god aptit vid 10, men dumma dumma dumma jag skulle absolut se om han ville ha lite mosad banan till efterrrät...vad tror ni händer? Jo, Lilleman som inte tål att det är bitar i maten kräks såklart upp all gröt!
Suck, fick i honom en sked eller två till av gröten, men sen vart det stopp!
Nåja, sen då så sitter vi i godan ro och leker lite, när jag plötsligt ser något ute på isen (vi har sjötomt) "vad sjutton.." hinner jag tänka innan jag känner igen Trixa (Svärföräldrarnas schäfer) och strax därpå även Toffie!
Till saken hör att jag har ingen aning om hur tjock isen är, men den är inte heltäckande över hela fjärden och det är en stoor isvak precis där hundarna var..
I panik ringer jag svärmor som visslar och får dom att lyssna, min ynkliga lilla vissling hör dom inte när dom är så långt bort.
Som tur var kom dom utan problem, och isen höll...
Efter att ha försökt få Emil att sova när han brukar bli trött men utan att lyckas, klär vi på oss och går en liten sväng med hundarna.
Skönt att komma ut för första gången på några dagar.
Sen när vi kommer hem bajsar Emil, och innan jag byter blöjan satte jag på en gryta med vatten och morötter, så Emil kan få sin lunch sen.
Bajsblöjan kladdade rejält, så jag bestämde mig för att bada Emil. Såklart kissade han på handduken medan jag satte på vattnet..Han blev jätteglad för att få bada i alla fall, och plaskade ner hela mig och röjde runt i sin lilla balja. Älskade lilla barn ♥
När jag sen torkade och klädde på honom kände jag hur det luktade bränt!
Vattnet hade kokat bort, och morötterna bränt fast i kastrullen...
Efter att ha fått i sig lite lite mangomixpuré ammade jag Emil och han somnade, men vaknade efter 30 minuter - inte utvilad med andra ord!
Oj oj oj...hur ska detta sluta?
/S
2 kommentarer:
Ursäkta, men jag kunde inte låta bli att skratta.....Kul att vara småbarnsmamma eller hur? Som tur är varierar ju dagarna, så du vet helt säkert att där kommer bättre tider....Kram, kram, kram på dig älskade dotter
Det är bra mamma, för man måste ju bara skratta åt det egentligen...och ja, det blir säkert bättre imorgon!
Kram på dig älskade mamma!
Skicka en kommentar