Ja, amningen alltså...vi tar det lite snabbt från början;
Emil har alltid haft ett bra tag, och ammat länge och gärna.
Mjölken rann till fort, och han åt bra.
När vi sedan upptäckte liggamningen vart det ännu mysigare, och nätterna blev enklare och mysigare tack vare det.
I det stora hela tycker jag verkligen att det är jättemysigt att amma!
Det enda problemet, som började när Emil var runt 2 veckor gammal, var dessa eviga mjölkstockningar.
Två rejäla har jag haft, precis där i början, med feber och riktigt grönjävligt ont!
Fy sjutton, det var riktigt riktigt jobbigt...
Sen dess har jag, cirka en gång i veckan om man ska säga på ett ungefär, haft minst en knöl i bröstet, som gjort ont men som försvunnit efter en dag eller två efter värme och massage och fix och trix...
Många gånger har jag varit nära att ge upp, men nu kan jag stolt säga att jag ammat i över 6 månader!
Däremot känner jag att det räcker nu.
Igår satte det nämligen igång att göra riktigt ont igen, i båda brösten den här gången!
Jag sov illa inatt, för hur jag än låg så gjorde det ont, och idag är jag inte på något vidare humör kan jag lova...
Till det hela hör ju att Lilleman inte vill dricka ur flaska, och inte vill äta mat - förutom gröt och ibland mangopuré.
Jag blir så ledsen, och det känns verkligen jobbigt det hela..
För alltså, vad kan man göra..?
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar