måndag 14 december 2009

Det var du min lilla skatt...


..som låg därinne hela tiden.

Lycka var att få träffa dig.
Kärlek är att få vara din mamma!

Det finaste jag vet är du
Jag älskar dig över alla berg
Ner i alla dalar
Runt jorden en miljon gånger
Till månen och tillbaka

Och tusen gånger mer!

Du är min lycka
Orden räcker inte längre till för att beskriva hur det känns
När du ler
Att du är här
Kärleken till dig är oändlig
Störst
Finast

Och du ska veta att vad som än händer
Så finns jag alltid här

Jag älskar dig Emil



2 kommentarer:

Sanne sa...

Kära Sunniva
Vilken fin dikt, jag blev alldeles tårögd....
Roligt att du kommer tillbaka därtill, alltså att skriva dikter. Livsbekräftande att dom är så vackra och positiva. Men så har du ju också en liten prins att skriva om, eller hur?

Sunniva sa...

Tack så mycket!
Det var inte meningen att det skulle bli en dikt, den bara kom liksom.. spontant sådär.
Det kändes riktigt bra att skriva igen, det har fattats mig på något vis.
Och ja, han är bra att skriva om, min lilla skatt!