Uuh...nu är jag sannerligen trött!
Har jobbat, och damp ner här framför datorn för en liten stund sedan bara..pust och stånk!
Förvirrad till tusen har jag varit idag på jobbet också, gjort skumma saker som jag verkligen vet bättre än att göra!
Och det finns liksom inga ursäkter, bara att jag nog är lite lätt gravid!
Haha ja, vad ska man säga? Bara att skratta åt saken!
Sen är det ju så varmt!! Men man ska ju inte klaga, det är härligt också, med sommar!
Över en dag bara känns det som att jag har fått någon sorts inre ro...
Jag vill verkligen inte sluta på jobbet, jag blir jätteledsen bara av att tänka på det!
Men nu är det som att glädjen och spänningen inför barnet verkligen är större än ledsamheten över att sluta jobba....
Och förlossningen, jag är fortfarande livrädd, och gött nervös inför den...men jag ser fram emot att träffa Liten mer, och då känns förlossningen inte så svår, den känns mer hanterbar på något vis...
Ja, för första gången på länge så känner jag mig på något underligt vis säker och lugn,
vi klarar det här!
Har jobbat, och damp ner här framför datorn för en liten stund sedan bara..pust och stånk!
Förvirrad till tusen har jag varit idag på jobbet också, gjort skumma saker som jag verkligen vet bättre än att göra!
Och det finns liksom inga ursäkter, bara att jag nog är lite lätt gravid!
Haha ja, vad ska man säga? Bara att skratta åt saken!
Sen är det ju så varmt!! Men man ska ju inte klaga, det är härligt också, med sommar!
Över en dag bara känns det som att jag har fått någon sorts inre ro...
Jag vill verkligen inte sluta på jobbet, jag blir jätteledsen bara av att tänka på det!
Men nu är det som att glädjen och spänningen inför barnet verkligen är större än ledsamheten över att sluta jobba....
Och förlossningen, jag är fortfarande livrädd, och gött nervös inför den...men jag ser fram emot att träffa Liten mer, och då känns förlossningen inte så svår, den känns mer hanterbar på något vis...
Ja, för första gången på länge så känner jag mig på något underligt vis säker och lugn,
vi klarar det här!
/S
1 kommentar:
Kära Sunniva...efter jobbet idag tänkte jag nog, att du skulle kommentera dagen. Den var verkligen så tydlig...du är precis så gravid som man ska vara, helt upptagen av sin eget lilla barn, istället för att bry sig om 117 andra ungar. Ja, jag tror du är fullmogen nu. Som en stor vacker frukt redo att plocka. Det glädjar mig att du kan uttrycka förväntan och längtan efter det lilla väsen som har valt dig och Thomas. Kram......
Skicka en kommentar