Ja..tilliten...
Har väl aldrig tyckt att det är svårt att hitta den, egentligen, att lita på att allt går som det ska har alltid känts så självklart..men sedan jag blev gravid har den tyckts lite svårare att vila i, den fladdrar undan, precis utom räckhåll.
Någonstans djupt inom mig så finns den, stark och varm som en liten lägereld, självklar och oföränderlig.
Men dock, svårare att nå.
Kanske är det för att jag aldrig upplevt något så starkt som att helt ansvara för en ofödd liten människa.
Att bära detta växande mirakel inom mig under alla dessa månader, för att sedan få hålla denna skatt i mina armar.
Är det för att det är så stort och ofattbart, som det blir svårare att släppa kontrollen och lita på livet?
Min fina barnmorska sa så klokt, att det man ofta glömmer mitt i alla bestyr och mitt i all oro, är att det är en liten människa, som valt att komma just hit, just nu, precis så här!
Och att man glömmer bort att lita på den lilla själen som så envist sökt sig till just denna plats, till just oss.
Tusen tack lilla barnet, för att du vill komma till oss ♥
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar