Oooh ja....nu börjar jag faktiskt bli lite rädd...eller nej, livrädd ärligt talat!
Magen bara växer, och jag insåg inatt, när jag vände och vred mig och försökte hitta en bekväm sovställning, att jag ju snart måste gå igenom en förlossning för att bli av med den!
Fick en märklig, lite klaustrofobisk känsla..kände mig fången, det finns ju nu ingen väg runt omkring det hela..jag ska föda barn!
Hela graviditeten har jag glatts åt barnet förstås, men skjutit det faktum att jag innan jag får möta detta lilla underverk måste gå igenom en tämligen smärtsam och inte alldeles lätt upplevelse.
Nu, med sisådär en 10 veckor kvar tills beräknad födsel, så kan man inte längre blunda för att det kommer hända, och det kommer hända snart!
När vi var på föräldragruppen, och satt där bland alla lyckliga, strålande, lugna och nöjda blivande föräldrapar, som alla såg sååå fram emot förlossningen, kände jag mig så otroligt vilsen!
För jag är verkligen skräckslagen!
Det är ju den absolut största utmaningen och upplevelsen man kan få i livet tror jag, att bli förälder, och kanske känner man sig aldrig riktigt redo för att få en sådan viktig uppgift som att hjälpa en liten tillitsfull, helt ny människa att växa och utvecklas.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar