måndag 8 augusti 2011

Längtan.

Jag vid danska västkusten för flera år sedan. Det är en oslagbar känsla att doppa tårna i de salta virvlande vågorna. Havet tar liksom aldrig slut, himlen och havet möts i horisonten och man känner sig så fri. Och så väldigt liten.




Åh som jag längtar till Danmark och havet. Och min lilla mormor såklart.
Får se när vi får till att åka...
Det verkligen fattas mig.

1 kommentar:

sanne sa...

Havet finns kvar...det väntar på dig