Emil ålar sen några dagar, riktigt bra också ska tilläggas.
Det enda som behövs är tillräckligt med motivation, för han är lite bekväm av sig så oftast blir det "mamma-kom-och-hjälp-mig"-tjut och så vill han upp och kramas.
Han är så go och kramig, underbara lilla fina älskade barn!
Idag, efter mycket kämpande, lyckades han ställa sig upp mot vårt vardagsrumsbord, och efter det kunde han även ställa sig upp mot gaveln på sängen.
Han vart helt vild av lycka, så stolt och glad att han kan själv!!
Sen till maten kladdade vi till det rejält, Emil fick vara med och äta ur sin lilla skål.
Men det var sådär roligt tyckte han, efter ett tag fick han nog och när jag skulle diska hans tallrik bara skrek han rätt ut...han var trött också, och mätt, så han fick nog helt enkelt och var inte sen att tala om det för mig!
Bara på skoj så skrek jag tillbaka, men då vart han ledsen istället...gissa vem som skämdes?
Det vart en dusch iallafall efter maten, och medans jag stängde toadörren så reste han sig upp mot sin badbalja, som såklart tippade så han slog huvudet i golvet, stackarn...jag kände mig verkligen värdelös!
Men att leka i duschen är alltid kul, så Emil vart glad snabbt igen...sen somnade han bums i den nybäddade sängen...
Jag blir så ledsen när Emil slår sig, jag känner mig så värdelös - för jag ska ju skydda honom!
Men jag vet också att man inte kan vara där jämt...hua....
Förresten så har jag en massa bilder att lägga in, men jag har sladden som behövs för att få över dem till datorn inne hos Emil som sover just nu, så det får bli senare.
Kram /S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar