Emil har nyss somnat...
Jo, jag tänkte på några saker...
Jag har, sen han var liten, alltid sjungit mycket för Emil.
Vår kvällsrutin har sen första början bestått av sång och mys, jag och sjunger olika godnatt-sånger tills han somnar, ibland själv i sin säng, ibland vaggar jag honom i famnen.
Jag vet ju att många metoder går ut på att få barnet att somna själv, ensamt i rummet.
Men jag tycker det känns fel att lämna Emil när han är vaken.
Att sitta med honom tills han somnar känns mysigt, och jag tror han känner sig trygg också.
Det är en mysig stund, en fin stund...
Vidare tänkte jag på det här med nattmål, eller i vårat fall, nattamning.
Jag är ju såklart glad att Emil själv slutat amma, så även på natten.
Men samtidigt saknar jag det, just nattamningarna.
Hade han velat, hade jag gärna fortsatt med det i ett år till eller så...men nu blev det inte så, och det är ju jätteskönt det med...!
Men i alla fall, sist vi var till BVC sa barnläkaren att nu var det minsann snart dags att sluta med nattmålen!
Jag tittade lite misstänksamt på Frida, som vi vanligtvis går till, och hon sa att det är ju såklart upp till var och en..konstig kommentar tyckte jag, av barnläkaren...det är väl olika från barn och mamma till barn och mamma, när man vill sluta med nattmålen?
Ja...så det var lite tankar jag fick, när jag ikväll la Emil, och satt och sjöng för honom...
Kram /S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar