Dunderklumpen!

Hihi jopp, det verkar vara mitt nya smeknamn! Lite gulligt, men jag undrar lite...Dunderklumpen nu, när det gått 26 veckor...om två-tre månader då?
Haha då lär jag väl inte ens komma ur sängen!

Börjar faktiskt bli mer och mer nervös inför att bli mamma..eller det går upp och ner hela tiden! I ena stunden längtar jag som en tok efter vårt lilla mirakel, och sommaren kan inte komma fort nog!
I nästa stund är jag livrädd och undrar vad sjutton i hela världen vi gett oss in på?!
Hur ska vi klara det här?

Ibland undrar jag hur det kommer bli, om man när man får barn blir "bara mamma" och det som är jag idag byts ut mot en trist, grå och slaffsig trött figur som bara tänker på blöjor och barnmat och sovtider och barnvagnar och..ja barn!
Och det ända jag kan prata om och tänka på kretsar kring barn!
Och alla mina vänner tröttnar på mig för jag skiter i allt som inte har med barn att göra!
Tänk om jag, som jag är idag, som jag ser ut, och saker jag gillar och tycker om, tänk om allt det slukas upp av den stora utmaning vi har framför oss..? Det vill jag ju inte!
För visst måste det gå att vara jag, och samtidigt vara mamma?

Jag är egentligen inte rädd att inte vara en bra mamma, för jag vet att jag kommer göra mitt bästa och att jag har ett fantstiskt stöd runt om mig med underbara människor, vänner och släktingar, mamma och svärmor och inte minst barnets pappa!
Jag är nog mest rädd att förlora mig själv, det som är jag!

Det betyder inte att jag inte längtar efter vårat lilla barn, heller inte att jag inte kommer älska det av hela mitt hjärta!
Men det är så stort, så okänt och alldeles väldigt ofattbart!

Jag ska bli mamma!

/S