En Söndag i Januari

Jag hade som mål att ta det lugnt denna helg, och det lyckades jag ypperligt med.
Sov tills jag kände mig helt utvilad, ansträngde mig inte och fick inte ont..

Har funderat mycket, och bara vilat.

Känns som att man bara väntar på att magen ska sätta fart att växa ordentligt nu, och på att liten därinne ska bli stark nog att sparka så vi kan känna!
Åh vad jag längtar, vill känna att du finns min älskade lilla skatt!

Är i 17:de veckan nu...
Tiden går, och nu är vi redan här.

Hoppas tiden går lika fort till den 26 Januari, för då ska vi på rutin-ultraljud.

Är ärligt talat lite nervös, man undrar ju hela tiden om allt är som det ska därinne?
Men det är nog normalt...
Innerst inne har jag en liten röst som säger att allt kommer bli så bra, men jag blir ibland så orolig och funderar så mycket så jag helt glömmer bort att lyssna på lilla-Jag..

Livet är inte som det en gång var längre, till sommaren kommer det att ändras ännu mer, men jag märker att förändringen börjar redan här.

Spännande...men också en smula skrämmande..

Det är behagligt att stanna där man känner sig säker, men nu ger jag mig ut på oupptäckt mark...Tur att jag inte är ensam!